Vinterhämpling
Presenterad
av Håkan
Sterner
Vinterhämplingar på Eksjö soptipp 1 januari 2003 (och månaden ut) foto
Håkan Sterner
Häckningsområden
Arten har ett relativt begränsat häckningsområde i Europa, främst
i Norge och Kolahalvön, på kustnära fjällhedar, och på brittiska öarna. Enstaka
häckningar har konstaterats i de svenska fjällen, och då oftast i de
västligaste delarna, från Härjedalen upp till nordligaste lappland. Vinterhalvåret tillbringar den i kustnära öppet landskap,
i första hand i norra Västeuropa, emedan vissa övervintrar
södra Sverige.
Förekomst hos oss
Den är ingen vanlig fågel i våra trakter, även om den årligen
förekommer med flera 10-tals observationer och då främst vår och
höst. Trots att vintern i år har varit relativt hård med få
blidvädersdagar, har arten setts inte mindre än vid 18 tillfällen på 6
lokaler. Historiskt är vinterobservationer ovanliga i våra trakter .
Läser man exempelvis Tranås fenologilista finner man att första
vårfyndet som noterats är den 18 mars och sista höstfynd den 23
november. Däremellan finns endast ett knappt dussin vinterfynd. I Eksjö
kommun är mönstret detsamma och sannolikt även i Aneby. Största flock
vintertid är 55 ex i Eksjö den 2 januari 1977.
Största chansen att se arten har man, under våren i mars - april och
under hösten i oktober nov.
I regel så brukar man hos oss se vinterhämplingen i mindre sällskap,
men det finns observationer av större flockar som t.ex. 100 ex i Eksjö
den 7 april 1985 och 95 ex i Tranås den 8 april 1991. Dessa flockar
antyder också när sträcktoppen infaller, nämligen i början av april.
På
hösten infaller toppen i regel under andra hälften av oktober.
Biotopval
hos oss.
Arten trivs som antyds ovan i öppet landskap. På höstarna ser man den
ofta tillsammans med flockar av grönfink och hämpling på stubbåkrar
eller liknande. Vintertid är favoritfödan ogräsfrön. Det har därför
visat sig att öppna platser med mycket ogräs bör bevakas. I Tranås och
Eksjö finns de kommunala soptipparna där ogräset ofta frodas. Dessa kan
därför vara lönt att besöka om man letar efter vinterhämpling.
På våren ses arten i regel ofta i lite större artrena flockar.
|
|
Fältbestämning
Arten är oansenlig. Den är snarlik gråsiska, speciellt av rasen
cabaret, s.k. brunsiska. Flocken ter sig i flykten mycket sisklika, med
tät sammanhållning. Helhetsintrycket när man ser fågeln i närbild,
är en liten brun streckad fågel. Tittar man på detaljer kan man notera
att både haklapp och kind är orangebruna. Även dräkten i övrigt har
ofta en dragning åt det orangebruna hållet. Ofta avslöjas arten av
näbben, som åtminstone under vår och höst är iögonfallande majsgul
(den lär mörkna under häckningstid). Arten heter i äldre litteratur
gulnäbbad hämpling. Övergumpen är tydligt skär hos hanen,
främst på våren, viket ofta ses när flocken flyger upp. Buk och
undergump är kontrasterande vita. Flanker bruna med brunsvart streckning. Den vita vingpanelen som bildas av handpennornas vita
ytterfan leder tanken till släktingen, hämpling.
LäteVinterhämplingen
har ett antal olika flyktläten. Vissa av dessa är lika gråsiskan
mjukaste läten. Från flockarna hörs ett tjatter som då och då bryts
av artens mycket karakteristiska läte. Lätet är svårt att beskriva men
är ett svischande med en elektroniskt överton, som slår igenom flockens
övriga tjatter.