Med sin ringa storlek står denna uggla i en
klass för sig själv. Omisskännlig
vid första anblick och med sin knubbiga figur ger den ett robust
intryck där den sitter i en grantopp och visslar. Spellätet är
intensivast när
skymningsljuset sänker sig i senvinterns milda och blida aftonsken.
Närvaron signaleras genom det vittljudande lätet, den taktfasta
visslingen som ofta går i en stigande tonskala. Häckar i
hackspetthål och finns relativt allmän inom Småländska höglandet
i barr- samt blandskog. Vilka fältkaraktärer ska kan då man ge
akt på?
Gråbrun fågel, stor som en stare. Har en
hackspettliknande hoppflykt när den kommer farande mellan
grantopparna. Knubbig figur, kort/bred stjärt som svänger och
vickar i sidled samt rundat huvud. Dräkten i övrigt är brungrå
med vita beströdda prickar på ovansidan medan bröstet mest är
brunt på sidorna med tunna streck centralt på buken.
Ansiktet ger ett bistert intryck där de svavelgula ögonen
genomborrar fridstöraren om man blir för närgången. Sparvugglan
är även aktiv dagtid. Lätt att locka fram med härmning av lätet.
Om
vårnätterna någon timme före gryningen kan man höra hanen stämma
upp morgonlåten, en vissling som
ger viss association åt domherrens läte. Förr gav man även fågeln
epitetet ”tjäderklockan”, då detta var kommandot att börja
sig smyga in mot tallmoarna för att lyssna efter tjäder. Lätet är
annars en taktfast upprepad enstavig mjuk rak vissling, ”pjuh”
som på vårvintern kan vara mera upphetsad
och då med mera vibrerande inledning. Lätet kan höras
mellan 500 m – 1 km när goda förhållanden råder. På hösten
har ugglan ett speciellt höstläte, en ramsa av pressade toner i
stigande tonhöjd.
Var
hörs ugglan säkrast? Gå in under hemsidan och under rubriken sök
här på hemsidan leta upp sparvuggla och lämplig tidsperiod för
att få bästa tips inom aktuell kommun. Håll till goda och njut av
bilderna nedom. Snart är ugglornas tid här, och denna minsting är
först ut på scenen när ugglornas konsert startar upp under tidig
kvällstimma.
|