Tillbaka


Jorduggla
Presenterad av Rickard Ahlsén



Jorduggla    foto: Jesper Thomélius


Jordugglan är en  av våra mest dagaktiva ugglor. Personligen tycker jag det är en av dom fåglar som alltid är roliga att se, vare sig det är på Öland, en norrländsk myr eller något sumphål i Aneby. Jordugglan är alltid häftig!

Den häckar inte i våra trakter utan det är under dess flyttning i okt.- nov. och mars – maj som vi har störst chans att stöta på den. Häckar gör den på myrar och liknande områden från Härjedalen och norrut, tillfälligtvis även längre söderut.  Jordugglan kan knappt räknas som årlig hos oss, dock har 2003 redan bjudit på ett fynd, nämligen i Tranås i januari. Vinterfynd är annars mycket ovanliga här.

Vill man leta jordugglor så ska man ge sig ut och gå på åkrar och fält, då jordugglor rastar i sån biotop under flyttningen. Man ska också vara utrustad med en stor portion tur eftersom jordugglan är en mästare på att  ”trycka”  och man måste i stort sett trampa på en uggla som ligger gömd på åker för att få den att lyfta. Med andra ord är den väldigt lätt att missa…  



Jorduggla Sebybadet, Öland oktober 2002   foto: Håkan Sterner


Fältbestämning  

Är en medelstor uggla (33-40 cm) med ett i det närmaste ”förbannat” ansiktsuttryck. Gul iris. Har små örontofsar som den enbart visar när den känner sig oroad. Annars är huvudet förhållandevis litet och runt. Jordugglan kan under vissa ljusförhållanden se mycket ljus ut i flykten. Det är också i flykten man lättast skiljer den från den närbesläktade hornugglan. Karaktärer att lägga märke till är:  kontrast mellan streckat bröst och ljus buk, endast 2-3 svart band vid vingspetsen, vit vingbakkant och grovt tvärbandad stjärt jämfört med hornugglans finbandade.

Hanens läte, vilket inte är så troligt att höra på höglandet,  är ett dovt pumpande ”do-do-do-do-do”.       


Tillbaka