Hökuggla
Presenterad
av Roland
Lundgren
Hökuggla Skillingaryds skjutfält 2003-02-02 foto Magnus Johansson
Ammarnäs i Västerbottens fjällvärld blev lokalen för mitt första möte
med denna norrländska uggla. Året var 1974 då Bengt Gustafsson
(klubbens kassör) och jag gjorde en fjällvandring veckan efter
midsommar. På plats fanns då även Håkan Sterner (klubbens IT chef) med
hustrun Britta. Ur min dagbok citeras följande; ”på vandringsleden upp
genom björkskogen emot Kaissats fjällplatå ser vi 2 unga hökugglor. De
lutar sig ömt och tillgivet emot varandra där de sitter på en björkgren”.
Anteckningarna från fjällresan visar på god gnagartillgång, då den
avslutande meningen lyder; ”Åtta hökugglor sitter runt tältplatsen,
troligen 2 adulta och 6 juvenila, där det sörplande ljudet från ungarna
blir ackompanjerande kvällsmusik. Veckan bjöd sedermera på många fina
fågelmöten, förutom ugglorna även berglärka och nordsångare.
Ibland företar hökugglan strövtåg mot södra Sverige, främst på senhösten (okt-nov). Har då själv haft förmånen och sett arten på Öland vid två tillfällen, dels på alvaret vid Ölands Skogsby samt senast vid södra baspunkten mellan Resmo och Alby. Enstaka exemplar ses årligen i sydsverige, denna vinter är det Skillingaryds skjutfält tur att härbärgera hökuggla. Vissa vintrar uppträder arten i betydligt större antal. Under senare tid har invasioner varit 1975-76, 1987-88 samt framförallt säsongen 1983-84. För Aneby finns det totalt 38 fynd, där säsongen 83/84 gav inte mindre än 27 hökugglor! Så här med viss distans till den tiden en fullständigt otroligt bra siffra. Kommer ihåg en del egna möten från den tiden, dels nere ifrån Fanholmen/Hyllingen där ett exemplar höll till i björktopparna på kattugglekullen samt ytterligare ett exemplar vid Skullaryd samhälle på väg emot Eksjö där ugglan satt uppflugen på en ledningsstolpe utmed väg 32.
Fältkännetecken:
Den skiljer sig från andra ugglor genom sina höklika tvärband på
undersidan, en annan karaktär är också det ovanifrån tillplattade
huvudet/hjässan och det allmänna färgintrycket av vitt, svartaktigt och
grått. Har ett vitaktigt ansikte med kraftig svart inramning, bister
uppsyn och intensivt svavelgula ögon. Liknar mycket en hök i flykten,
duv- eller sparvhök, när den flyger fram med hastiga vingslag och visar
den långa stjärten, men där det stora huvudet röjer arten. Slår med förkärlek
ner i toppen på höga grantorrakor eller ledningsstolpar och sitter då i
en ganska framåtlutad ställning, ofta viftande med stjärten. Hökugglan
är en utpräglad dagfågel, och lever väsentligen på skogssorkar men i
brist på sådana även förmår att fånga fåglar (t.ex trastar).
Biotop:
Häckar i ihåliga stubbar, torrfuror, knipholkar o.dyl,
framför allt i de översta barrskogarna under fjällen.
I denna zon mellan fjällbjörkskog/ barrskog, finns den helst i
närheten av myrar, hyggen eller ängar. Häckar endast då det är
sorkår och syns mellan dessa föga till. Är huvudsakligen stannfågel,
men fluktuerar i antal och är vissa år tämligen talrik.
Senaste
åren har vi inte hittat någon hökuggla på Höglandet, men nog finns
det lämpliga vinterbiotoper som skulle kunna hysa denna norrländska
klenod.