Bändelkorsnäbb
Presenterad
av Håkan
Sterner
Hösten
2002 invaderades södra Sverige av Bändelkorsnäbbar, vår ovanligaste
korsnäbb. Korsnäbbarnas flyttningsrörelser märktes redan under
sensommaren då det började komma rapporter om sträckande korsnäbbar i
norra och mellersta Sverige. Bändelkorsnäbben häckar i lärkskogarna i
mellersta och norra ryssland nästan bort till Stilla havskusten. I
Sverige är förekomsten mera sporadisk. Enstaka häckningar har
konstaterats i norra Sverige.
Invasionen i södra Sverige märktes särskilt väl i mellersta och
västra Sverige, men även våra trakter hade flera observationer. I våra
tre kommuner sågs arten vid ett fem tillfällen i Aneby, två i
Tranås och vid ett
tillfälle i Eksjö. Invasionen ebbade ut något under december.
I skrivande stund ser det ut som att det finns chans att få se den även
under vårvintern 2003. Antalet observationer på västkusten, i synnerhet
i Halland och i nordvästra Skåne tycks ha ökat något igen och flockar
på upp mot 50-talet fåglar har observerats efter nyår. I Småland har
endast några enstaka observationer gjorts vid Vättern, medan flockar
setts några mil norr om Smålandsgränsen i Östergötland de senaste
dagarna.
M.a.o. Håll ögonen öppna efter Bändelkorsnäbb igen.
|
|
Bändelkorsnäbb, Herrestad Aneby, 3 nov
2002 Foto:
Mattin Heinrich
Uppträdande och
Fältkännetecken
Jag har själv begränsad erfarenhet av Bändelkorsnäbb (ny art för
Sverige då jag såg den i Aneby i början av november.) Jag har mer
erfarenhet av släktingarna större och mindre korsnäbb.
Bändelkorsnäbben är något mindre än dessa. Enligt fälthandböckerna
ser den slankare och längre ut i flykten än sina större släktinger.
Det som avslöjar arten om man har tur att se den sittande är de dubbla
vita vingbanden och i fräsch dräkt vita tertialspetsar. På bilden ovan
ser man att endast ett tertialpar har rejält vita toppar och ett par
marginellt vita toppar, vilket kan tyda på en yngre hane. Ofta beskrivs
bändelhanen som mer hallonröd än sina släktingar vilket enligt min
mening inte stämde helt på Anebyfågeln.
De gröna honorna har också tydliga vita vingband och tertialspetsar
medan de juvenila fåglarnas vingband är betydligt mer diffusa. Här får
man vara observant på att även mindre korsnäbb kan ha diffusa
vingband.
Lätet skiljer något mellan
arterna och det vana örat kan urskilja bändelkorsnäbbens ofta två -
trestaviga flyktlätet.
Det kräver enligt mitt förmenade att man fått möjlighet att
höra den i fält ett antal gånger för att säkert kunna skilja den från
större och mindre korsnäbb. Ett läte som dock är unikt är det läte
som brukar liknas vid leksakstrumpet som främst hörs från sittande
fåglar.
|
|
När man söker efter korsnäbbar slås man ofta av hur diskreta de kan var. Jag har under hösten letat efter Bändelkorsnäbb i de lärkträdsbestånd vi har i Eksjö. Jag har då vid flera tillfällen hittat mindre korsnäbbar som har upptäckt först efter ihärdigt letande eftersom de rör sig måttligt och är tysta. Samma reflektioner har jag hört från Aneby nu under hösten. Ett gott råd kan därför var att ha tålamod när man tittar igenom lärkträdsbestånden